Javisst, kamrat Stalin

En gång under det kalla kriget befann sig den sovjetiske utrikesministern Molotov i Washington för att leda nedrusningsförhandlingar med amerikanerna.

I ett känsligt skede av samtalen talade han med Stalin i telefon och en ung reporter hörde hur Molotov hela tiden sa:

- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.

Men plötsligt stelnade Molov, ställde sig rak i ryggen och sa med emfas:

- Nej, kamrat Stalin! Absolut inte, kamrat Stalin!

Och lika plötsligt återgick han sedan till att undergivet nästan viska:

- Ja, kamrat Stalin. Javisst, kamrat Stalin.

Häpen över att Molotov på detta vis vågat utmana självaste Stalin, gick den unge reportern fram till utrikesministern sedan denne avslutat samtalet.

- Ursäkta mig, herr utrikesminister, sa reportern försiktigt, men jag kunde inte undgå att höra att ni vid ett tillfälle sa: "Nej, kamrat Stalin!"

Molotov såg kyligt på honom och sa:

- Ja, än sen då?

- Får jag bara fråga, sa reportern, vad det var ni diskuterade just då?

- Ja, det får du, sa Molotov. Kamrat Stalin frågade mig om det fanns något alls i det han just sagt som jag inte höll med om...