Skeppsbrottet

En mycket duktig ingenjör bestämde sig slutligen för att ta semester. Han bokade en kryssning i Söderhavet och allt var verkligen toppen, åtminstone till en början.

Helt oväntat kom en orkan och skeppet gick under. Förloppet var mycket snabbt.

Ingenjören spolades upp på en strand där det varken fanns andra människor eller någonting vettigt att äta. Det fanns dock bananer och kokosnötter, som tur var.

Mannen som hade vant sig vid fyrstjärniga hotell visste nu inte alls vad han skulle ta sig till.

De första fyra månaderna åt han bananer och drack kokosmjölk. Han funderade över livet och tittade ut över havet i förhoppning om att se ett räddningsskepp.

En dag när mannen låg på stranden och solade såg han i ögonvrån något som rörde sig. Det visade sig vara en roddbåt.

I båten satt den snyggaste kvinna han någonsin sett. Kvinnan rodde fram till honom. Han frågade lite förvånat vem hon var och var hon kom från.

- Jag kommer från andra sidan av ön, svarade kvinnan. Jag blev strandsatt där när mitt kryssningsfartyg sjönk. Jag är ensam. Inget gods flöt iland. Inte ens roddbåten.

- Men, hur fick du då tag på roddbåten? frågade han lite förvånat.

- Enkelt, svarade hon. Jag har byggt den av material som finns här på ön. Årorna täljde jag fram ur kvistarna från gummiträdet. Jag skapade botten av palmkvistar och sidorna och aktern av eukalyptusträ.

- Men det är ju omöjligt. Du har ju inga verktyg. Hur klarade du detta utan verktyg?

- På den södra sidan av ön hittade jag väldigt malmrika stenar. Jag kom på att om jag eldade till en specifik temperatur smälte malmen till formbart järn. Detta använde jag till att göra verktyg, och med hjälp av verktygen kunde jag bygga saker. Men nog om detta, var bor du?

Mannen fick skamset erkänna att han hade bott på stranden hala tiden och inte ens försökt bygga sig en bostad.

- Då tycker jag vi ror över till mig, sade kvinnan.

Efter att ha rott ett par minuter förtöjde kvinnan båten vid en liten brygga. När mannen tittade in mot strandkanten höll han nästan på att ramla ur båten. Framför sig såg han en stenlagd gång som ledde till en förträfflig bungalow målad i blått och vitt.

Mannen stod som förstenad och bara tittade medan kvinnan förtöjde båten med ett handtvinnat rep. När de kom in i huset frågade kvinnan obesvärat om han inte ville ha någonting att dricka.

- Nej, tack svarade han. Jag kan inte dricka mer kokosmjölk. Jag har fått nog.

- Det är inte kokosmjölk. Jag har byggt en destillator. Vad sägs om en Pina Colada?

Ingenjören tackade ja och försökte samtidigt dölja sin förvåning. Efter att ha berättat sina historier för varandra sa kvinnan:

- Jag ska ta på mig något bekvämare. Vill du ta en dusch och raka dig? Det finns en rakhyvel i badrumsskåpet däruppe.

Mannen var fullständigt överväldigad och funderade för sig själv vad som skulle hända sen.

När han återvände hälsade kvinnan honom iklädd en väldigt ledig klänning. Hon vinkade åt honom att sätta sig ner bredvid henne. Hon flyttade närmre honom samtidigt som om frågade antydande:

- Säg mig, vi har båda varit här ute en lång tid nu. Du har varit ensam hela tiden. Jag är säker på att det finns något som du skulle vilja göra just nu. Någon som du verkligen har längtat efter alla dessa månader i ensamhet.

Kvinnan tittade djupt i ingenjörens ögon. Han kunde inte riktigt förstå vad hon sa. Skulle hans högsta dröm gå i uppfyllelse?

- Så du menar, svarade mannen. Kan jag verkligen läsa mina mejl härifrån?