Kal, Ada & Osborn

Fler göteborgs-historier

Kal och Osborn var på väg hem efter en blöt kväll. De var så trötta att de gick nästan hopvikta som fällknivar. Så bar det sig inte bättre än att de råkade komma upp på banvallen. När de hade promenerat en stund på rälsen säger Kal:
- Döö, det var en jävla lång trappa vi har hamnat på.
Osborn, efter att ha funderat någon minut, säger:
- Döö, bara inte räckena hade suttit så jädra lågt.

Gustav:
- Kan du spela fiol?
Kal:
- Jag vet inte. Jag har aldrig försökt.

Kal och Osborn promenerar hem sent en natt och passerar Järntorget där ljuset är tänt inne i de olika bankernas lokaler. Osborn stannar och stirrar och frågar sedan:
- Varför har alla banker ljuset tänt om nätterna?
Kal svarar:
- Dom är väl rädda för mörkrets inbrott!

Kal kommer spatserande i ett par skinande nya skor. Osborn tittar beundrande och frågar:
- Är dom av krokodilskinn?
Kal:
- Ja.
Osborn:
- Är dom vattentäta?
Kal:
- Naturligtvis, annars skulle ju krokodilerna drunkna.

Kal möter Albert som ser nedslagen ut.
Kal:
- Vad är det med dig?
Albert:
- Astrid har gjort slut.
Kal:
- Varför det?
Albert:
- Religiösa motsättningar.
Kal:
- Religiösa motsättningar?
Albert:
- Ja, hon dyrkade pengar - och det har jag ju inga.

Kal var en gång ganska tjock och på en middag var det en stockholmare som sa till honom:
- Om det är sant att allt kött är hö, så måste ni vara en ordentlig höstack!
Kal:
- Det stämmer nog, eftersom alla fä är så närgångna

Kal är på Liseberg och dansar. Uppvaktar en dam och frågar om hon är gift - och får svaret:
- Ja, men för tillfället är jag gräsänka.
Kal:
- Det passar ju bra, för jag är vegetarian!

Kal:
- Jag mötte Ada på en dans.
Helmer:
- Så romantiskt.
Kal:
- Inte alls. Jag trodde hon var hemma och passade ungarna.