Kal, Osborne och Werner

Kal, Osborn och Werner, satt på en bänk på Västra kyrkogården, och diskuterade hur de ville ha´det på sin begravning.

Werner sa att han ville ha´en enkel begravning, med en enkel kista och bara några rosor på kistan den skall grävas ner här på Västra.

Osborn sa bestämt att han skulle brännas, och askan skulle spridas i "Feskhamnen".

Kal satt tyst en bra stund, sedan sa han:
- Ja, jag tror nog inte det finns någon annan råd än att ni får hälla "tebaks" mej på flaska!

Lätt överförfriskad kommer Kal vinglande fram över Järntorget, som vanligt på ett strålande humör.

Han går fram till en av taxibilarna som står på parkeringen och knackar på rutan till den första bilen i kön. Chauffören vevar glatt ner rutan med ett frågande utseende.
- Är du ledig frågar Kal lätt slöddrande.
- Ja, svarar chauffören glatt.
- De é la gôtt, sa Kal och gick sakta därifrån.

En polis stoppade Kal och påpekade att han saknade bakljus på sin cykel.
- Jasså, svarade Elis. Då är det väl någon som har knyckt det då!
- Jamen, sa polisen. Det finns ju inget hål där baklyset ska sitta.
- Jasså inte, då har dom väl knyckt dä´ också då...

Kal och Ozborn stod och spekulerade nere vid hamnen. Ozborn spörjer:
- Du Kal, Visst har det väl det där varvet därborta flyttats!?
- De vet du väl, sa Kal. Det går inte att flytta ett helt varv, då är det ju tillbaka på samma ställe igen.