Kal, Ada & Osborn

Ännu fler göteborgs-historier

Sent en kväll i Haga kliver en skum figur ut ur en port och hotar med en pistol och säger:
- Upp med händerna. Om du rör dig är du en död man!
Kal:
- Snacka skit. En död kan väl inte röra på sig heller?!

Kal hade hamnat bland en massa turister på en rundfärdsbuss i Göteborg. När bussen åker förbi bryggeriet säger guiden:
- Nu passerar vi Pripps bryggeri.
Kal:
- Varför det då?

Kal och Osborn promenerar hemåt längs kajen.
Kal:
- Det ska jag säga dej, Osborn, att när man går på kvällskurser hos ABF får man verkligen lära sej nånting...
Osborn:
- Jaså...
Kal:
- Vet du till exempel vem Broström är?
Osborn:
- Ja... är det han som säljer blommor vi torget?
Kal:
- Nä, han har ju Göteborgs största rederi, vet la du. Vet du vem Wallenberg är då?
Osborn:
- Kan det va han som ramla ner från lastbryggan?
Kal:
- Nä, nä, det är storfinans, gubbe lelle... jag har lärt mig mycket jag, du borde själv gå dit.
Osborn:
- Kan du då säga mig vem Arthur Karlsson är?
Kal:
- Nä, är det nån politiker?
Osborn:
- Det är han som är hemma hos din kärring när du är på ABF om kvällarna...

Det är diskussion i arbetsboden och till sist tröttnar Kal på Gustavs argument och säger:
- Sätt dig ner, Gustav. Du skall inte yttra dig när du inte vet vad det är frågan om. Du sitter väl inte i riksdagen heller!

Kal bestämde sig för att börja ett nytt och bättre liv. Bland annat skulle han bli vegetarian. En dag kom Jonne på honom med att sitta och äta kött:
- Sitter du här och äter biff? Jag trodde du var vegetarian?
Kal:
- Det är jag också. Jag äter bara kött från djur som levt på gräs och sånt!

Kal:
- Vet du att här i Göteborg så välsignar prästerna alla kor.
Kurt:
- Varför det?
Kal:
- För att det ska bli pastöriserad mjölk, förstår du väl!

Kal är ute hos avlägsna släktingar i skärgården. Tillsammans är dom ute i en eka och fiskar då det plötsligt blåser upp alldeles ohyggligt. Släktingarna börjar be böner, men Kal sitter tyst.
En av släktingarna frågar:
- Varför ber inte du också Kal?
Kal svarar:
- Nej, jag tänkte att om Gud hjälper er så passar jag på att smita iland på samma gång.

Det är fullsatt på spårvagnen. Bredvid Kal står en snobb och skryter för sitt kvinnliga sällskap:
- Det kostar mig femtiotusen kronor om året att leva.
Kal lutar sig fram och säger:
- Betala inte. Det är det inte värt.

Dam:
- Skulle ni vilja ge ett bidrag till hemmet för äldre kvinnor?
Kal:
- Så gärna, ni kan få min svärmor.