Brev till fodringsägare

Minna bästa herrar!

Jag har just fått ert upphetsade brev angående räkningen jag är skyldig er.

Där ni påstår att ni kunde förorsaka problem för mig eftersom ni tyckte att räkningen skulle betalas för länge sedan och ni kan inte förstå varför det inte är gjort. När ni talar om problem, låt mig få upplysa er lite.

1957 köpte jag ett sågverk på amortering. Och 1958 en oxkärra, en timmervagn, en traktor, två hästar, en bössa och ett par dräktiga svin.

1959 brann sågen ner och lämnade inte kvar en förbannad sak utom en hög med aska, en av mina hästar dog, den andra lånade jag ut till en oäkting som lät den svälta ihjäl, sedan gick jag med i kyrkan.

1960 dog min far och min bror hängdes för häststöld samma år. En rallare gjorde min dotter på smällen och jag var tvungen att betala en doktor 440 kr för att hindra att bastarden blev min släkting.

1961 fick en av mina pojkar påssjuka som gick ner på honom och han var tvungen att kastreras för att rädda hans liv. En dag for jag ut och fiskade, båten gick runt och jag förlorade den största gädda jag någonsin sett och två andra av mina pojkar drunknade, ingen av dem var den som var kastrerad.

1963 stack min fru med en neger, men hon lämnade ett par svarta tvillingar som souvenir, så jag gifte mig med pigan för att hålla kostnaderna nere. Hon var en kall potatis och jag hade problem med att få det att gå för henne.

Så jag gick till doktorn igen och han rådde mig att skapa spänning när det började bli dags för henne, så jag tog bössan med mig i sängen och när jag tyckte att tiden var mogen stack jag bössan ut genom fönstret och tryckte av, nå för att göra en lång historia kort. Min fru sket i sängen, jag blev avbruten och sköt den bästa ko jag någonsin ägt.

1965 brann resten av mina byggnader och jag började dricka, jag upphörde inte med den vanan förrän jag inte hade annat kvar än en vattentät klocka och sprang och pissade.

Nästa år tog jag mitt förnuft till fånga och beslöt att göra ett nytt försök, så jag köpte en självbindare och en tröska samt en gödselspridare, men en cyklon drog förbi och blåste alltihop in i nästa socken. Min fru slog sig ihop med en gårdfarihandlare, min son torkade sig i ändan med ett majskolvsblad som var indränkt med råttgift och någon bastard sköt testiklarna av min pristjur.

Nu är jag så utfattig så om det kostade ett öre att skita så skulle jag få vara tvungen att spy.

Att försöka få ut pengar av mig vore som att försöka stoppa upp smör i ändan på en vildkatt med en varm strumpsticka, och nu säger ni att ni kan förorsaka problem för mig.

Det enda jag kan säga mina herrar är att ni är hjärtligt välkommen att försöka.

Hälsning med önskan om mer och större kredit.

Olle Hansson
f.d. hemmansägare